söndag, januari 25

Om paltmuskler & femtonhundra spänn.

Idag googlade jag "Hur lång tid tar det att träna fram abs?" och sedan åt jag sisådär ett halvt kilo uppstekt palt med mycket smör ;). Jag vinkade av D på flygplatsen och jag vinkade till kidsen. På Vezzo åt jag en smaklös chèvresallad medan en bästis klämde ur sig idén att leva på 1500:- i månaden. Gå till en hederlig bankomat, hämta ut tre femhundralappar och leva kontant. Cash is king och jag har inte råd med någonting. Jag tror att jag måste haka på testet.

Annars så testar jag vilodag och mindre Voltaren. Benen jublar och män som hatar kvinnor visas på teven medan jag laddar upp inför en postal nattvecka.

No more carpe diem. Love it. 

Om pannkakor & plattformar.

Ytterligare en sovmorgon och sedan hittar jag dessa i Prinsessans rum. Ända sedan familjerådet har de skett sig exemplariskt må jag säga. Aldrig har vi haft det så lugnt.

Det här med ljuva sovmorgnar är magiskt. Allt för en pannkaksfrukost. Typ värsta bästa dealen. Utvilad ska jag nu förbereda mig för lunch med Flickorna Flajs. Daniel förbereder sig dessvärre för detta:

Boooooh! :(

lördag, januari 24

Om Voltaren & parenting points.

Lördag och sovmorgon till 10. Vi rastar spelberoende kids på badet och kombinerar med att gymma i turordning. Insmord i Voltaren fixar även mina ben lite sprattlande. Det bara rasslar in parenting points!

fredag, januari 23

Om fredagsmys med Netflix.

Ingenting att titta på under fredagsmyset? Jag och Danne tipsar om Orphan Black. Svårt att sluta när man väl börjat. Till och med svårt för mig att somna mitt i ett avsnitt och det är ett bra betyg. Två säsonger finns på Netflix, innan söndag har vi sett båda.

Om en robot med popcorners.

Jag gjorde det ba! Igår alltså. Sedan sov jag like a baby i 8 timmar. Började dagen med att smörja in benen med så pass mycket tigerbalsam att kidsens ögon tårades och de knappt kunde andas. Promenerade sedan 18 000 steg och gymmade 2h med enorma bensmärtor. Administrerade och kom hem totalt utmattad och kissnödig. Hann inte ens stänga igen ytterdörren förrän Prinsessan stack ut huvudet ur sitt rum och frågade Vad blir det för mat?

Mat? Ska ni ha sånt också?

Ett barn hade slagits på förskolan och ett annat barn fick ett hysteriskt utbrott när vi inte kunde hitta sovsäcken till ett övernattningsparty. Jag gick in i robotstadiet. Svarade ja på typ allt, utan att veta vad jag ens svarat på. Sedan bakade jag chokladtårta med chokladcreme, tjuvåt fredagsmyset innan middagen och bytte om till mjukisbyxor.

Äntligen fredag. 

torsdag, januari 22

Om Testagram, trötthet & träning.

Äntligen kom den; Testagram-lådan! Lika roligt varje gång det kommer nyheter. Nu tillhör väl breakfast size-finn crisp mer inredningen här hemma men resten var nytt. Som Finnerödjas blåbär på finn crisp med philadelphia eller remi-kakor på fikat hos brorsan igår. Chokladen tjuvåt jag i natt när ingen såg ("Det är faktiskt inte lördag idag") så nu återstår bara lite LOKA.

Eftermiddagen har jag spenderat på simskolan. Försökte läsa en reseguide om Kuba men sov mest med huvudet på bordet. I och med att jag var på jobbet tidigt i morse har jag träningen kvar. Med enorma tröttpåsar under ögonen testar jag nu allt; preworkout, burn x5 och så dubbelespresso till en swebar med smak av mintchoklad. 

Bli pigg nu. Orka!

söndag, januari 18

Om mjölet som blev en återträff.

Den här veckan blev rätt intensiv. Den började med mjöl vilket ledde till att VK, VF och TV4 hörde av sig. Vi satt i karantän och sedan gick telefonen varm. I kväll ska jag på dejt med en vän från universitetstiden. Vi har inte setts på 7 år men i fredags ringde telefonen "Hej, minns du mig? Jag såg dig på TV4 och kommer upp till Umeå på söndag." 

Rätt fränt.

söndag, januari 11

Om att fånga en hel vecka.

Sushinight alldeles för sent men mätta och belåtna blev vi. Typ stoppmätta och trötta. Jag nickade till vid läsningen för barnen och låg sedan raklång i soffan och letade ursäkter för att inte komma upp i 10 000 steg "pulsklockan har nog slut på batterier" och så vidare.

Jag tog mig dock upp och ut. Tackade stormen Egon för 7,5 km motvind och snö i ögonen. Icebugsen var välbehövda då snön lagt sig över förrädisk is. Kom hem vid 23 och kände mig ungefär världsbäst. Lyxade till det med hemma-SPA i bastun och sov sedan sked i soffan till en film jag aldrig sett och således fortfarande är osedd.

I dag åker Kånkarongen till sin mamma och i morgon åker Arvid till sin pappa. Vi har en barnfri vecka framför oss och känner oss helt förvirrade. Vad ska vi göra med all tid?

Att fånga en hel vecka blir en utmaning.

lördag, januari 10

Om att byta paradis mot puls.

Vi bytte bort en vecka av paradisstrand mot stadsluft. Både jag och Danne kände väl att vi framförallt åkte till Kuba just för Havanna och att en tvådagars-utflykt var alldeles för lite. Så, sagt och gjort. All Inclusive byttes ut mot hotell med endast frukost och en vecka av upptäcktsfärder. 

För att kompensera fläskade vi till det lite ytterligare den där sista veckan i Kuba och bytte hotell även då. Till en 70 kvm royal svit med walk in-closet, egen pool och utedusch. Ja, de packar till och med upp kläderna ur resväskan vid ankomst och stryker dem. Jacuzzi i badrummet och sex olika sorters kuddar att välja bland vid incheckning. Dessutom det vi vande oss vid i Mexico; rom, gin, vodka och whiskey på tappkran i minibaren. Nu börjar jag riktigt längta efter storstadsäventyr och all inclusive-slapp'n'å.

Fram med spanska-lexikonet. 
Igen. 

Om pannkakor, en partyprins och en pensionär.

Sådärja! Bakisfrukost i Kapstaden. Danne har roat sig medan jag la mig pensionärstidigt med nya Beck-filmen och Carte d'Ors magiska jordgubbsglass. Kidsen sov till 10 så en rejäl pannkaksfrukost med extra mycket socker blev belöningen. När jag vaknade satt de två minsta i samma säng som bästisar och läste böcker. Nästan så att jag blev gråtfärdig.

Nu är det dags att åka till gymmet. Ingen rast och ingen ro, 68 dagar kvar till Kuba. En resa som vi bokade om igår. Mer om det senare. Nu ska jag bränna fläsk och sedan åka på Maxi och inhandla ett sushi-kit. Kan inte få nog av maki!

torsdag, januari 8

Om 45 minuter av rent raseri. #nervsammanbrott

Morgonstund. Härligt. Den här morgonen hade jag tänkt mig sovmorgon men när ingen steg upp trots diverse väckarklockor så vaknade jag.

...och vilket uppvaknande! Prinsessan skrek i 45 minuter över att hon inte fick ha ett par gamla slitna mjukisbyxor. Allt var dåligt. Allt var mitt och Daniels fel. Sedan var det fel på allt från jeans till täckbyxor och skor. Bara Aaaaaargh! Rooooooar! Åååååh! Krasch. Bom. Ligga på parketten och sparka och banka.

När hon var färdig och ute ur huset var all min energi slut. Tålamodet likaså. Finns ingen ostbricka som kan rädda den här morgonen.

...men en fet preworkout kanske kan. 

Förhoppningsvis.

tisdag, januari 6

Om rester och tighta snyggjeans.

Rester av en ostbricka. Så jäkla underskattat. Speciellt på en rätt grå röd dag. Bara voilà; smarrismarr-ost på asläckra småkex framför säsong 3 av Sherlock Holmes. Lite febervarm p.g.a. trötthet och så kids som springer till affären för att köpa glass. Plussa det med en Daniel i nya assnygga (såklart, jag köpte dem ju) jeans. Klagandes över hur tighta de är och så jag som myser runt och kvittrar "Vill man vara fin får man lida pin".

Just nu; råmycket asskicking i livet.

Om träning att längta till.

Jag vaknade 03:30 i morse. Delvis utvilad men mest spinningsugen. Helt sjukt men både pulsklocka och watt-tester sporrar enormt mycket just nu. Bäst att trampa i medvind medan det blåser åt rätt håll. Jag hängde med andra ord på låset. Fick både cykla och träna armar i ensamhet. Alldeles, alldeles fantastiskt.

Med ett mål på minst 10 000 steg per dygn och förhoppningar om kvällen i soffan (med jordgubbsglass) fick jag rasta kids. Pappan var på annat håll på nåt bygge och kidsen hade jag välsignat med spelförbud. McDonald's-mutade promenerade de tålmodigt i snålblåst och shoppade upp sina julklappspengar.

Dagens mål är med andra ord uppfyllda och jag kan luta mig tillbaka och göra ingenting.

Oslagbart.

söndag, januari 4

Om ett liv som okickar röv.

Tro på fan att bilen var stendöd när D skulle hem från gymmet under eftermiddagen. Resulterade i att jag fick gå till gymmet för den andra nyckeln skulle ju minsann få igång bilen. Jo, jo. Jävlar att den startade. INTE. Så nu tränar jag i vredesmod sedan promenerar jag till jobbet och i morgon tänker jag stanna kvar på jobbet och fira Trettondagsafton.

Tycker jag att mitt liv kickar röv numera?
Nej. Inte särskilt mycket.

lördag, januari 3

Om ett nytt Tenton-år & datenight.

I går fick hjärtat arbeta. Det led och kved och hotade med infarkt när jag körde cardio på ett nytt Tenton-år. Jag kände mig som en elefant bland skivstänger och hantlar och gömde mig bland diverse konditionsmaskiner. I dag känner jag mig starkare och vågar mig nog på ett ryggpass bland tränat folk.

Den här morgonen har Daniel ställt väckarklockan. För att kunna väcka barnen och få dem i säng i tid. Det är dags att börja få ordning på dygnet. Dessutom ska vi överlämna barnen till svärmor för att få oss en datenight i biomörkret. 

Välbehövligt.

fredag, januari 2

Om ett Familjeråd signed 2015.

Vi började det nya året med ett familjeråd. Det gick ut ungefär på följande: Börjar ni inte komma överens, fortsätter ni slåss, skrika, bråka och retas så flyttar Erika och Arvid härifrån. Vi är en familj, en stor sådan. Vi ska hjälpa, inte stjälpa, varandra.

Kidsen satt på rad, vissa med ledsna ögon och andra med tomma ögon. Med skakande huvuden. Ingen ville att någon skulle flytta men: Hur mycket orkar man? Hur mycket orkar jag? Att det skall vara barnens ansvar är fel men samtidigt; någonstans måste vi kräva någonting även av dem. Att vi ska sitta vakt, bestraffa, belöna, predika och moralisera dygnet runt kväver mig.

Mitt i allt detta finns det en rätt hård sanning. Det finns en anledning till att jag valde att bara skaffa ett barn. Mitt psyke pallar inte. Jag tappar bort mig själv bland alla dessa pekpinnar, regler och nervsammanbrott. Till slut byts alla skratt och all glädje ut mot suckar och irritation och där vill vi inte hamna. 

Så 2015 börjar rätt hårt. Med höga krav på alla inblandade. Se mig, hör mig, bekräfta mig. Så enkelt i teorin, kämpigare i praktiken. Vi hoppas verkligen att kärleken övervinner allt .

tisdag, december 30

Om Nothing, Nobody, Right & Wrongs.

Minns ni Tingsek? Jag fick en återupplevelse idag. Mitt på COOP, grissvettandes, intryckt av stressade småbarnsföräldrar i något silvrigt blomsterarrangemang. World Of Its Own medan en rollator punkterade min fot och jag haltandes kom för sent för att roffa åt mig den sista oxfilén. 

Ja, Danne sparkade mer eller mindre ut mig ur huset idag. Översvallande tacksamhet kände jag. Det gjorde inte ens någonting (verkligen ingenting!) att shoppingen tog tre timmar. Att jag fick köa 20 minuter för att ta mig in på Maxi-parkeringen som inte ens hade någon ledig ruta. Good vs. Bad. Att färsk svensk oxfilé var slutsåld i hela landet. Nej, det gjorde ingenting. Proud to be part of these days. Tralalalala. Jag köar så gärna. Andas. Samlar energi. Good Way Of Life.

Under eftermiddagen firade vi jul hos svärmor och svärfar. Två barn fick gå ut och sitta i bilen p.g.a. att de inte kunde bete sig. Daniel, min stöttepelare, stod ute i regnet och var pedagogisk medan jag tryckte en till gång på espressoknappen. Han rastade barn i pulkabacken i timmar medan jag drog visakortet. 

Vi la barnen klockan 20:30, en halvtimme senare kastade även fadern in handduken. I skrivande stund är ett barn fortfarande uppe och jazzar. Elaka styvmodern ser svart och hotar med läggdags i morgon redan klockan 18. På självaste nyårsafton! Puppyeyes tittar på mig från toalettstolen men insisterar ändå, med darr på läppen, att ha varit kissnödig -på riktigt- en gång i kvarten.

Well. Trefärgad chokladmousse på mandelbotten. Där har ni kvällens terapi. Tillsammans med Tingsek och en kall. Jag var snällare idag än igår. Det tar sig. 

måndag, december 29

Om vad psyket klarar & inte klarar av på en kväll.

I dag kom Kånkarongen hem. De kastade sig under granen och började räkna klappar. Vem som hade flest, störst, tyngst och så vidare. Prinsessan var trött med sminket under ögonen redan när hon kom in genom dörren och gastade besviket "Oschysst, alla andra får fler än mig!". 

Det här är ju ändå ett speciellt tillfälle. En dag som man vill ägna åt kramar och Jag saknar dig, du saknar mig! Nu blev det ett helsickes antiklimax och mer "Gnäller du en gång till så kastar jag dina få stackars paket i soporna!".


Otacksamhet. Typ det värsta jag vet.


Middagen var allt annat än harmonisk. Jag tuggade räkor och bet ihop käkarna så hårt att jag fick huvudvärk. Daniel fick hämtning på flygplatsen till bilslagsmål och jag bara visslade och tänkte Äntligen är vi två om vansinnet! Sedan stack han på gymmet. Great. Inte för att jag missunnar honom det. Jag konstaterade bara att inga barn går och lägger sig förrän han är hemma igen. Jag går liksom från noll till hundra på några sekunder och jag har rätt tydliga gränser för vad mitt psyke klarar av på en kväll.

Jag vet ju att det tar ett par dagar innan kidsen har vant sig vid våra rutiner. De skjutsas från ett hem präglat av sjukskrivningar. De bor i en trea med ytterligare 3 bonussyskon. Alltså 8 personer sammantaget. Det blir annorlunda att bo på tre våningar. Det ska springas i trapporna (får man inte!), skrikas jättehögt (får man absolut inte!) och sedan så ska man ha jättemånga klappar för att kompensera att man bara fått två paket hos mamma och så ska man ha kakor, godis och bullar, helst till middag, för jag har ju ändå frys och skafferier fulla.


Paus.


Gahahahahahahahaha. Jag älskar våra sockertoppar men dessa i-början-dagar är hell. Jag gör typ ingenting annat än säger Nej! Jag skapar regler, fräschar upp befintliga, påminner om att skitiga trosor och kalsonger inte är golvmattor och så klassikern Är diskmaskinen trasig eller? när tallrikar och glas inte hittar dit.

On top of it all tror Kid att han är kungen i djungeln. Han har ju redan varit hemma i två dagar.  Världsvan och inbodd. Inte direkt den känslan man vill förmedla till de som just kommit hem. 

Min terapi i allt detta blev ett par tops, köksskåp och ett numera dammfritt element. Jag skulle kunna äta min middag på elementet och slicka skåpluckorna till dessert.


Man får se det positiva. Ett rent hem och en härlig löparrunda i natten.

lördag, december 27

Om carpe diem & allvaret i att växa upp.

Jag försöker verkligen att komma in i bok-ile'. Besökte till och med Väven under förmiddagen för att med hjälp av Stadsbibliotekets lugn få lite känsla. Men. Det går inte. Jag läser ett stycke, kollar telefonen, läser ett till, hämtar kaffe, ett till, tömmer diskmaskinen, ett till, hänger tvätt och så vidare.

Kid har blivit stor och svarar Allvar? på allt jag säger. När jag tittar på bilden i föregående inlägg så längtar jättemycket av mig tillbaka dit. När han ville sitta i mitt knä och äta alla dagens måltider och mellisar och hur jag envisades med Du har en egen stol! 

Varför höll jag på så? Den tiden kommer ju aldrig mer tillbaka och nu vill han hellre vara i källaren om jag är högst upp. Allt är fail och pussar får jag stjäla under tvång. Sedan torkar han bort dem.

Naturligtvis.

fredag, december 26

Om att bära känslorna utanpå.

Jag har fortfarande inte handlat. Den där kostcirkeln kan inte rulla, inte ens vicka fram och tillbaka längre. Det enda som finns i mitt kylskåp är en sista slatt mjölk och en halvmeter oöppnad salamikorv som jag sympatiköpt för att sponsra någon förening. Min hjärna skriker efter sushi medan min kropp säger att jag gott kan sippa på ytterligare en kopp kaffe och skjuta på matshoppingen en stund till. 

Jag har inte riktigt energin. I går sov jag sisådär 19h med avbrott för frukost, middag och kaffe. Inte så konstigt att kroppen protesterar när den blir så ohyggligt åsidosatt. Dessutom bär jag känslorna utanpå kroppen numera. Aktar mig för vassa kanter och vadderar mig i stora koftor.

Men jag sprang i dag. Över en mil på lätta ben. Tills dess att jag hade blodsmak i munnen. Jag borde springa oftare, där finns ju faktiskt styrkan. Speciellt nu när det riktigt isar i hela kroppen. När huvudet inte sprängs av hettan från solen. 

I morgon kommer Arvid hem. Det är bannemej på tiden. Ordning och reda. Åtminstone på ett plan.

onsdag, december 24

Om sista-minuten, sippar & saknad.

Jag har en sedan-körkortet-2001-tradition som håller i sig. Sista minuten-shopping på ICA Maxi. Hur jag än planerar kommer jag inte undan den. I morse var jag där såklart. Med rätt många andra. Tidigt som attan eftersom att jag kikhostade större delen av natten.

Före lunch besökte jag en kollega och sedan åt jag traditionsenlig dopp i gryta, sippade päronlikör till kaffet och snicksnackade med farfar som visade några strokespex med sin bortdomnade vänsterarm.

På TOBAKSvägen är det ovanligt lugnt i år. Inga barn och knappt några vuxna. Vi sippar glögg till pepparkakor med mögelost. Stadig glögg! harklade jag och farsan fram medan någon kollade frågande på oss, pekade på en flaska Smirnoff bredvid spisen och oskyldigt förklarade Jaaahaaaa, var det? Jag kan ha spetsat lite med vodkan där?!

Snart ska vi promenera till faster Ulla där församlingen utökas med ytterligare några guldkorn. Där saknas dock farbror Tommy och vid lunch saknades min morfar som under så många julluncher suttit vid vår sida. 

Saknaden blir alltid så påtagligt vid stunder som dessa. Inte minst när hela familjen saknas.

Om slutet och början på bäst.

Så var den då över. Julruschen. Kvar lämnade den mig med en enorm tomhet. En punktering på en bil fick mig att stanna kvar längre än tänkt men även flera andra hade svårt att gå hem. Vissa behövde en kram för att närma sig dörren, andra två. Det är rätt skönt mitt i julhetsen att se andra likasinnade som älskar den här postala tiden på året. Det är några sjukt intensiva dagar och det blir många jobbtimmar men det är bara roligt, -BARA roligt. När det dessutom går så jäkla bra och alla strävar åt samma håll så blir man (jag!) smått tårögd.

Julaftonsmorgon är snart här. Jag har ingen Daniel, inga barn, inga julklappar och i ärlighetens namn dog den lilla julstämning jag byggt upp när sista julkortet lämnade sorteringen på tisdag morgon. Det blev bara tomt. En aning, eller... rätt så knäppt faktiskt. Förhoppningsvis kommer stämningen tillbaka till Kalle. Kanske på en laxmacka eller under någon av dessa många lediga dagar.

Innan jul satt jag bölandes och behövde känna att jag gjorde någonting bra. Nu känner jag ändå att Fan, det här gjorde vi sjukt bra. Tillsammans! 

Precis vad jag behövde och nästa år ska jag vara ännu bättre. 

fredag, december 19

Om blombud & en fyrkantig kostcirkel.

Ständigt på språng men nu fick blombudet tag på mig. På parkeringen. Med halva kroppen inne i bilen. "ÄNTLIGEN!" var det enda han fick fram när han sladdade in på uppfarten.

Det är dags för postalt fredagsmys, i morgon postalt lördagsgodis och på söndag smyger vi in en söndag på sorteringen. Jul är kul och tiden går i en rasande takt. I dag fick jag starta om tvättmaskinen för att jag inte öppnat luckan på ett par/tre dagar och riskerade att allt skulle surna.

I morgon ska jag handla. Min kostcirkel bestående av ägg, keso, kaffe och mjölk har slutat att rulla. Livet!


onsdag, december 17

Om bästa tiden. Bästa presenten.

Det blev en hyrbil och livet blev både enklare och snabbare. Jag fyllde 32 år - märkte ingen större skillnad. Fick rätt många grattis-sms, hade så fullt upp med jobb att jag svarade en dag senare. Köpte med middag till jobbet, åt den nyss till frukost.

Avslutade den här "arbetsdagen" med att öppna asbra presenter från igår, -snacka om lyckopiller! I en liten, liten låda från min Bby gömde sig bland annat en Foo Fighters-konsert. Blev så exalterad att jag nu har svårt att somna!

På jobbet överraskade 3 av mina medarbetare med att ge en present. Presenten hade jag slagit in själv till en julkalender för ett par år sedan men innehållet var nytt. Mest godis men även plastskedar, tepåsar, annat löst skrot och en tamagotchi.

Julen är äntligen här och så även julkorten. Det är så kul på jobbet att jag aldrig vill åka hem. Helknäppt. Nu ska jag sova, mest för att kunna åka tillbaka.

Julen alltså. Bästa tiden.

måndag, december 15

Om ska're va så ska're va. Appliceras på allt.

Huh? Vem sa jul? Det måste ha varit jag. Beställde så gott som alla klappar på nätet i ett enda huj och sedan kikhostade jag mig in i duschen. Sov i flickrummet i natt med en Arvid som for runt som en enda karusell. Smått åksjuk och mörbultad vaknade jag innan klockan slagit 7 av en 6-åring som hojtade "Upp nu'rå om du ska hinna se kalendern!".

 En hederlig laguppställning...
...på en magnifik plats!

Tittade genom gamla bilder på datorn och mitt i regnrusket började jag längta tillbaka till stugan. Ska're va så ska're va. Ska're va vinter så ska're va snö. Ska're va sommar så ska're va Klutmark. Ska're va däckbyte så ska däckfirman ha sönder bilen och vägra oss hyrbil. Ska're repareras så ska delen inte finnas i lager och ska're dröja med leverans så ska're dröja.

Ja, ska're va så ska're va. 

Ska're va ösregn så ska jag bli tvungen att promenera fram och tillbaka till jobbet. Jag ser fram emot ett samtal nu under förmiddagen där däckfirman ska försöka förklara för mig varför jag inte kompenseras för deras misstag. 

Bring it on Däckia!

lördag, december 13

Om den enorma skillnaden mellan 1, 2 och 4.

Vi delade familjen i tre delar idag. Skickade ett barn på kalas, det största tog Daniel med sig på födelsedagsbio och jag tog två och åkte på födelsedagsbrunch. Otroligt härligt! 

Mitt i allt fanns det tid att bara sitta ner. Dricka kaffe utan hälften i knät. Krypa ihop i ett soffhörn och höra vad andra människor sa utan att, som i vanliga fall, läsa på läpparna och försöka hänga med i konversationer. Jag messade Danne, fascinerad över det lättsamma i att bara råda över två barn. Han svarade minst lika nöjd att ett barn var rena rama lyxen.

Det gäller att fånga stunderna.

Vi har frossat i allt från ägg och bacon till smoothies och kladdkaka. Byggt LEGO, skurit tjocka skivor brieost och nallat kakor ur pepparkaksburken. Nu har det dock blivit dags att samla ihop skocken. Krydda det med släktkalas och PANG! Jag är glad att jag har fått en förmiddag i lugn och ro.

Om ett luciatåg på två inkl. frukost.

Alltså, jag dör så rart. Väckt klockan 8 av ett luciatåg på två. Prinsessan längst fram med ljuskronan, Liam bakom med frukosttallrikar och så skönsång på det. Väckarklockan hade de ställt på 06:30 för att hinna med alla förberedelser.

Älskade ongar.

fredag, december 12

Om att pausa för förståndets skull.

Det blev visst en bloggpaus här. Jag har haft fullt upp med att hålla förståndet vid liv. Vilda kids, konstant dåligt samvete och kontrollbehov är ingen lyckad kombination. Dessutom nalkas jul på jobbet så jag trippar liksom på tå och väntar på den bästa tiden på året. 

Jag älskar den postala julen och längtar faktiskt efter att få flytta in på söndag eftermiddag. Kidsen åker till sina andra föräldrar och Danne åker till Norge och firar jul. Inte en enda julklapp är inhandlad, tomten har inte fått in en enda önskelista. Vi kanske skippar julen i år. 

Först ska vi överleva morgondagen. Den bjuder på tre kalas. Med bilen på verkstaden blir det nog rätt många promenader också. De kan jag verkligen behöva.

Nu ska jag försöka slappna av och läsa. Har, i en evighet, dagdrömt om hur mysigt det vore att fastna i en riktigt bra bok. En så pass bra bok att ingenting runt omkring spelar någon roll. Jag lär somna direkt men då har jag åtminstone försökt att göra dröm till verklighet.

Trevlig helg på er!

onsdag, december 3

Om brevresning, bebismysteriet & balvedon.

Igår gick jag direkt från Brevresning till Bebismysteriet. Finns ingen bok som det fnissas så mycket till som just den. Snoppen, hihihi, ska in i, hihihi, snippan, hihihi. Två små fnissapor var överförtjusta vid kvällsläsningen. 

Sov som ett barn, vaknade för tidigt. Spenderade förmiddagen i tandläkarstolen där det inte bara borrades och karvades utan rejäla bitar av tandköttet (!) skars bort. Nu har jag så obeskrivligt ont att en rejäl kopp varm glögg vore på sin plats.

Jag nöjer mig med äggmackor, två alvedon, julkalendern och Misfits. Danne har ockuperat sovrummet med sina polare. Det där lät kanske inte så bra men det stora sovrummet rymmer även en vardagsrumsdel. Promise. 

Med andra ord; jag kommer att somna i soffan. Proppmätt. Under filten. Med en medarbetargåva (snus!) under läppen. 

Typ det bästa av alla världar.

söndag, november 30

Om att kapa en gran med Kapen.

Vi tvångsade ut kidsen i skogen idag. Kom nu så ska vi hugga ner en gran! Ingenting som varit en del av min plastgransbarndom men som markägare måste man ju få någon valuta för pengarna. Inte överdrivet peppade släppte de sina iPads och hoppade in i bilen. Klart att vi ska ha en ståtlig utegran när innegranen är så förbaskat ful! Kidsen ville mest tälja med kniv och skapa slangbellor.

Väl hemma pyntade vi (ja, jag och D alltså) både utegran och balkong. Prinsessan satt och grätskrek på altanen medan granbarren stack henne i händerna. Hon skulle göra en krans, barren ville stickas. All aggression gick ut över mig

Hallå, hallå, hallå, HÖR NÅGON VUXEN MIG? Jag finns inte!!! skrek hon medan jag lugnt förklarade att jag inte pratar med gnäll och skäll. Minimojerna hade spelförbud p.g.a. dåligt beteende och var bättre kompisar än någonsin.

Vad gör man? Första advent och allt? Man öppnar glöggen såklart. Tar en kall, en ljummen och en varm. Stora kaffekoppar, inga jäkla minimuggar. Till det en tjuvrök och en handfull med Ballerina Pepparkaka. Sedan spelar man He-Man "Masters of the Universe" och nynnar "Så mörk är natten i midvintertid".