fredag, maj 27

Om en överaktiv dag... jag.

I dag har jag cyklat 70 km, tagit 120 zoner och hamnat som 8:a på en nördig turf-topplista. Jag har haft ett produktionspass, därmed missat barnens vårfest och försökt köpa två ton sand & grus utan lyckat resultat. Lastbilen höll på att tippa in i grannens hus när säckarna skulle lyftas av så det blev tyvärr inget köp.

Nu ligger jag i sängen och borde sova men morgondagens tur till Västerås med opackad resväska stressar upp mig en aning. Min hjärnkapacitet klockan 7 på morgonen är aningen begränsad. Jag ska springa postmilen och gå på postal bankett. Har inte sprungit en mil på månader. Blir minst sagt intressant. Speciellt vad jag lyckas få ner i väskan om 6 korta timmar... Gaaaah.

Nä, nu ska här tvångssovas!

onsdag, maj 25

Om den enkla vägen; MIN väg.

Pax för inaktiv föräldratjänst. Jag var först! I morse var det inga problem att dra igång någon form av omröstning och sedan rösta innan Danne ens fattat vad som var på gång. Han fick rodda logistiken på nedervåningen medan jag fick dricka kaffe i lugnet. Därtill fick han lämna kids och åka på gymmet för jag hade redan propparna i öronen och siktet inställt både på tvättstuga och förråd. 

Nu har jag timer inställd både på tvättmaskin och diskmaskin. Klockan 11 har jag dessutom bestämt att vi ska åka på BYGGMAX, vilket harmoniserar perfekt mellan alla mina alarm. Harreliiiiigen, det är lätt som en plätt att leva med mig. Man får ett så fint och ordnat hem så länge man gör som jag säger och lägger saker där jag säger att man ska lägga dem. Vad är det för sak? 

tisdag, maj 24

Om the end of a new beginning.

Jag vill bara meddela att jag är hemma igen. Arbetsdagen är således över och alla (!) barnen sover sött. Jag kan äntligen slappa (läs: sova) i soffan. 

I morgon har jag kvällsproduktion = rena rama semestern. Innan dess tänker jag bara göra njutbara saker som att dricka jättemycket espresso, rensa nåt förråd, ställa rätt sak på rätt plats i raka rader och lyssna på ljudbok. Morgondagen låter som ljuv musik i mina öron.

God natt!

Om turboknappen som fastnat i ON-läge.

Jag är hemma, Danne är hemma, alla 4 kids är hemma. Det är liksom som att vi tryckt in turboknappen på alla nivåer. Ett barn tappade bort läxan och fick cykla 16 km på jakt efter den, ett annat barn tappade bort sin cykelnyckel och fick ägna sin kväll åt att leta nyckeln. Barn nummer tre hade fullt upp med att lära sig cykla och i och med att fadern cyklade Umeå-runt på min cykel med barn nummer 1 så var jag utan cykel och fick springa bakom barn nummer 3's vinglande. Tänkte låna barn nummer 2's cykel men den nyckeln var ju borta. Igen. Som tur var stack barn nummer 4 till en kompis. Annars hade väl fyran försvunnit. På cykeln.

Nu har jag just precis fått 3 av 4 barn i säng. Hunnit städa upp köket och rafsa ihop tvätten. Skönt att kunna slänga upp fötterna i soffan och ladda inför en arbetsplatsträff. Eller hur var det nu? Bara att börja förbereda APT-fika, packa picknick-väskan och åka till jobbet igen.

Pheeeeew. Nanny needed! 

tisdag, maj 17

Om det viktigaste målet; mellanmålet.

Mellanmålet är det viktigaste målet! Det har ni koll på va? Okej, nu säger ni frukost och ja, det är ett väldigt bra mål det med. Det bästa är att tänka som när man hade bebis. Ni som haft bebis alltså. Ni andra får helt enkelt bara ställa mobillarm. 

När Arvid åt mellis åt jag mellis och sedan har det fortsatt. Mycket bra grej. Så kom ihåg det. Jag packar 2 kokta ägg i cykelkorgen denna soliga turfdag. Kolla in min växelfria racer förresten. Det gäller att hålla i sig:

Om att skita ner sig. Två gånger.

Cyklade en långsväng åt fel håll för att hitta sen middag efter kvällspasset. Hamnade i alldeles för mkt skog men jag var ju där jag var så det var bara att pinna på. Vad händer? Det blir världens jävla liv i skogen! Kvistar bryts av, det låter som att träd brakar. Alltså ingen inbillning. Nåt jävla djur krigade sig ut ur skogen. Jag med min björnskräck DÖR!!! Aldrig cyklat så snabbt. På riktigt. 

När jag kommer tillbaka till bebyggelsen, dyngsvettig & spyfärdig men vid liv, ser jag att jag närmar mig en zon i en liten skogsdunge. Tänker att jag ska ta den och när jag står där som ett fån med cykeln (mitt bland en massa buskar och träd) ser jag hur en person går längs älven på andra sidan dungen. 

Jag får hosta (av den tidigare nära-döden-upplevelsen) och personen stannar direkt och står sedan helt blixtstilla. Det är mörkt så jag säger "Hej!" för att inte skrämmas så att personen kan promenera vidare. Inte ett svar. Då börjar hen sakta gå mot mig genom dungen. Varför? Jag säger "Hej!" igen när personen är typ 10m från mig och nu är jag typ skitskraj. Inget svar. Istället hukar sig personen ner och sitter kvar helt stilla, mitt i dungen, och bara glor på mig. 

Alltså. Jag dog. IGEN. Kastade mig på cykeln utan att titta bakåt. Sket i alla övriga zoner på den sidan och tokcyklade upp på bron som jag visste skulle ta mig åt rätt håll. Sedan visade det sig att bron var över 2 km lång och att halva var uppförsbacke!!! Tur att den gav 2 zoner ;).

Sundsvall, du är vacker på dagtid men skitläskig i mörker. Aldrig mer nattlig turf i den här stan!

måndag, maj 16

Om port of Holmsund, by night.

Hur vackert avslutades inte den här kvällen då? Knep några vackra Holmsundszoner innan jag kröp ner i sängen i flickrummet. 

God natt!

söndag, maj 15

Om nya platser till topplistan.

Det roliga med familjeturf är alla bonuserfarenheter. Som dagens besök i småbåtshamnen Woooow! och vindkraftverken Woooow!. Givetvis tillkommer glassmuta då det kanske inte är jätteroligt när jag säger Bara en zon till, mamma ska upp på topp 10!.

Nu blir det vila resten av eftermiddagen. Snart produktion, snart Sundsvall och jag har inte packat en enda grej. Hjälp!

Om tre generationer turf & en smörgåstårta.

I dag var det tre generationer på turf! Mamma, jag och Arvid. Den sistnämnde åt mest godis, kissade på träd och klättrade på konst. Ingen tidsförbättring på Eager Weasel-medaljen i kväll direkt om vi säger så...

Efter sisådär 20 skärgårdszoner hittade vi hem igen. Väl hemma åkte smörgåstårtan fram till ESC-finalen. Av fyra deltagare somnade två. Nu återstår rösträkningen innan det är tack & god natt från flickrummet.

I morgon väntar produktion igen. På måndag däremot tar jag tåget till Sundsvall. För mig en ny terminal, en ny maskinpark och många nya turfzoner. Givetvis har jag bokat cykel på hotellet!

lördag, maj 14

Om känslan av ljuvligt.

Vilken ljuvlig dag! Ja, i dag får man använda ordet ljuvlig. Vaknade 07:45 av väckarklockan (fånga dagen!) och kastade mig upp på cykeln för att hinna träna innan Kids hemkomst. Hann just parkera cykeln på uppfarten när han kom hem och sprang in och städade rummet.

En kvart senare var Arvids kompis på plats. Jag duschade, drack en massa espresso, roddade pannkakssmet och fick lyssna på ljudbok i lugn och ro. Nu steker jag pannkakor, dricker ännu mer kaffe, äter kaka och längtar till kvällens mellofest!

Båtbenet var helt och mina sursår på händerna börjar läka. Känns med andra ord som att en ny vurpa är på gång. Kanske i kväll i Holmsund? Jag måste investera i en hjälm, tur har jag nog inte så många fler gånger. Nu ska jag vispa grädde, plocka fram nutella-burken och bjuda två vilda kids på pannkaksfest.

Trevlig, ljuvlig, lördag på er!


 

fredag, maj 13

Om fredag den trettonde.

Vem sa fredag den trettonde? Jag vet att det var jag själv och kanske var det dagens datum som fick läkaren på vårdcentralen att skicka mig till röntgen med en remiss. Nu sitter jag i väntrummet efter många tagna bilder och väntar på svar. Känner ju själv att båtbenet inte är av men rätt ska väl vara rätt och någon läkare är jag ju inte heller...

Sedan väntar fredagsmys på jobbet. Arvid sover hos sin bonusfarmor i natt och i morgon får han komma hem till kompisbesök innan vår mellofest. Bara roligt nu! Typ.
 

torsdag, maj 12

Om vardagslyx och sömnlängtan.

Lyllo, lyllo mig! Jag kom hem till en sovande son, ett rent hus och skinande nytvättade fönster. Det enda som kunnat förgylla ytterligare är sovmorgon men det tar vi på lördag. Något ska man ju längta efter också. Nu ställer vi väckarklockan på 06:45 och så sover vi. Äntligen!

Om städtorsdag. Fuskvarianten.

Hej städtorsdag! Dammsugaren har gett upp och huset ser ut som sju svåra år. Dessutom kommer svärmor hit och barnvaktar i kväll, -snacka panik! Jag måste få någon sorts ordning innan jobbet kallar. Såg även att mjölken passerade sitt bäst-före-datum i förrgår...

Så på med städrocken. Dags att sopa golvet och ösa in allt skräp i ett låst förråd! Prioriterar att få mina variga sår ompysslade på VDC, luncha med frun och cykla!

Smell ya later!

onsdag, maj 11

Om att allt rullar på, smärtfritt denna gång.

Det gick bättre i dag, 55 km och ingen vurpa, hurra! Nu ska jag försöka åla in alla ömma lemmar i duschen och börja tagga igång för kvällsproduktion. Först ska jag skjutsa ut Kid till mormor & morfar som barnvaktar. Missar därmed fotbollsträningen IGEN. Botade mitt dåliga samvete med att beställa Arvid-efterlängtad smörgåstårta till lördagens mellofest.

Ska sminka mig också. Mina arbetskamrater kommer inte att känna igen mig.

So long lovers! 

tisdag, maj 10

Om att växa & frodas.

Dagen började råbra med att jag drack kaffe och beundrade mina blomstrande tomatplantor. Lugn och ro och full koll. Sedan cyklade jag 30 km och avslutade med en rejäl vurpa. Just när mitt gamla sår på armbågen slutat att göra ont. Ja, då skrapade jag upp det igen och kryddade lite till. 

Nu är jag inne på helkroppsskyddsutrustning och stödhjul. Jag har redan bytt halsband mot pulsband och är oftare skitig och osminkad än hel & ren. I morgon åker handskarna på under rundan! Kanske hittar jag ett armbågsskydd? Först ska jag dricka kaffe, ta ett par painkillers, äta kvällis & sova 8 timmars god sömn. "Pain is only weakness leaving the body" brukar man ju säga. Fanns rätt mkt weakness här med andra ord. Snart är jag nog superhjälte, -flyga över styre kan jag ju redan.

måndag, maj 9

Om dagens låt.

Allsång hela dagen & kvällen. Lysande Laleh! 
 

Om förkortningarna- och åsikternas paradis.

Ny kompis på gården och sonen i famnen. Vilken dag alltså! Att köpa en ny cykel var bara ett straff. SLX hit och framgaffel dit. Jag började dagen med att lära mig att INGEN säger mountainbike längre, -det heter faktiskt MTB! Sedan följde en kavalkad av förkortningar som slog den postala ordboken med hästlängder. Desto fler jag frågade om råd, desto mer förvirrad blev jag och desto dyrare blev det! Till slut (när prislappen låg kring 20') ropade jag panikartat på en vän från Intersports verkstad och fick vara mig själv för en stund. Tack! 

Nu ska jag och Kid kramas och sedan ska bilen hämtas hem. Den står kvar på Intersports parkering. Blev ju så ivrig! I morgon blir det väldigt annorlunda att inte cykla till jobbet till ljudet av växlarnas sprak.

God kväll!
 

Om att vara på toppen av en måndagskrasch.

Ska're va så ska're va. Min cykel sa Tack för den här tiden! och gick i tusen bitar. Jag kan inte ens vara förbannad. Den var ett billigt blocketköp som servat mig väl under många mil. Nu välkomnar vi ett nytt tillskott till familjen. Vem det blir återstår att se.

Morgonen började i alla fall på toppen av Bräntberget. Löpning med packning på ryggen är en konst. En asjobbig sådan. Lika kul var SM-spåret. Nu måste jag duscha av mig svetten och ila till jobbet. En bra start på veckan! ...om än lite dyr.

 
 

söndag, maj 8

Om att tänka om & äta/träna rätt.

Det här är alltså the neverending story. Vi hade tänkt göra likadant räcke i stugan men med tanke på storleken på den altanen samt allt jobb med att måla och underhålla så tar vi och tänker om ;).

Jag har varit igång sedan 8 i morse och när jag väl satte mig ner för att äta en sen middag fick jag ingen ro. Nu försöker jag verkligen fastna i ett avsnitt av iZombie men det går inte. Kroppen är rastlös!

I morgon måste jag verkligen ta tag i kost och träning igen. Det har varit på tok för många slarviga dagar med dålig eller ingen mat och för lite styrka. Det känns i hela kroppen att den är lite misshandlad. Så, en stund till försöker jag vila innan jag hoppar på cykeln för en turfsväng. I morgon kommer lillhjärtat hem & jag längtar! <3
 

lördag, maj 7

Om 200 sällskapsfria meter av täckfärg.

Det är typ bara 200 meter ribbor som ska målas. Det är ju typ ingenting när solen skiner och ölen är kall. Fast efter att man pillat pedantiskt i 2,5h med en enda del av spaljén så känns 200m som rätt så många mil. Med sällskap, rom & cola och en högljudd Spotify-playlist hade det nog varit liiite roligare. Jag får glädja mig åt kvällssol & en riktigt bra ljudbok.

Nu ska jag vinka hej då till Prinsessan som flyttar över natten till en polare. Dags att ladda telefonen för lite Turf!
 

Om sanningen i att aktiva föräldrar ger aktiva barn...

I morse bestämde Prinsessan att vi skulle till studsmattorna i Broparken. Väl där blev de peppade på parkourparken och där blev vi hungriga på kinakäk. Under lunchen kläckte jag den förtjusande idén om ett besök på den nya lekparken på Nolia. Vi var inte ensamma, fin park och galet mycket folk!

Så vi ägnade dagen åt att rulla runt bland stans lekparker på våra cyklar. Jag fick äran att cykla runt med ett barn på styret. Gick ju fint även om Emanuels stjärt domnade bort och ÖK blev väldigt lång och tung uppför med 30 extrakilon. På vägen hem belönade vi oss med mjukglass och nu är önskemålet att göra ingenting och dessutom slippa middag.

Bra dag! Nu önskar jag mig bara lite mer sol och mindre dis så att loungen och målning blir lockande.

Om det här med orättvisor & självkänsla.

När jag träffade Kånkarongen var rättvisa deras levnadsmotto. En påse Ahlgrens bilar delades alltid upp i tre högar. Lika många vita som rosa och gröna. Tog nästan hela lördagkväll att dela allt godis lika. Blev det ojämna antal fick pappan smaka en bil. Sedan kom jag in genom dörren och delade ut tre olika stora nävar. Men na'se'när lika mycket godis. Ett barn fick bara rosa och vita medan nästa fick en massa gröna. Ni förstår ju kaoset. Hur deras små huvuden fick en rätt så rejäl hjärnskakning.

Nu har 2 av 3 äntligen fattat vinsten med orättvisor. Att det i slutändan ändå jämnar ut sig. Att det inte är orättvist att Liam får en hundring till snacks när han ska på bio och att en McDonald's-middag när man hakar med på en lång cykeltur inte är orättvist när övriga är tråkiga och stannar hemma. Prinsessan är helt lyrisk över orättvisor numera. I går kvittrade hon glatt att orättvisor är himla bra att ha. Med en OREO-glass i munnen såklart.

På mitt jobb är jag fruktansvärt orättvis. Det har varit en het debatt om mitt påskevenemang där de som jobbade skärtorsdag fick fika och chansen att vinna ett påskägg. För mig är detta ett icke-problem. En icke-fråga. Ett "rannsaka dig själv innan du ens tar upp ämnet". Vi som jobbade skärtorsdagen hade mycket hellre åkt till stugan, fjällen, haft familjemys i soffan med egenköpt påskägg eller förberett sill och kylt nubbar. Nu jobbade vi och jag försökte göra en liten, liten grej för att det skulle bli åtminstone lite trevligare. Precis som med barnen hävdar jag att "Livet ÄR orättvist! Nästa gång är det kanske du som har tur."

Jag försöker såklart också se vad jag gjort fel i detta. Svaret måste ligga i att jag tydligen inte ser alla? Hade de som blev utanför känt att jag uppskattar dem ändå, utan fika, så hade det kanske inte blivit en så stor grej? Då hade de kanske klarat påskfikat utan avundsjuka. Då hade de haft självkänsla. Det är kanske det som fattas. Min förmåga att visa uppskattning och deras brist på självkänsla?

Om att vakna till en särskrivning.

Hur vaknade ni? Med en särskrivning? Med fler utropstecken än tillåtet? ;) Medan Prinsessan åt sitt taco bröd!!!!!!!!! (gaaaah!) masade jag mig upp på övervåningen redo för en ny dag i ultrarapid. Hann inte ens trycka på knappen för dubbel dubbelespresso så var scones-baket igång. Nu får jag nyheterna upprabblade; färjekrock, glassfavoriter, Bengt Magnusson, skogsbrand & Let's Dance. I går fick jag hela Barbies liv förklarat. 

Kvällen spenderade vi med Mini & Inez. Det bjöds på tacos, sommartårta och kall öl i solen. Vi besökte lekparken och kvällen avslutade jag och Prinsessan med att cykla 16 km turf.
Nu väntar jag tålmodigt på att min sconesfrukost ska serveras. Därefter återupprepar sig gårdagen: ny tårta, nya gropar, måla altanräcket, besöka lekparken, cykla efter zoner & äta glass. Fantastiskt vad mycket energi solen ger!

fredag, maj 6

Om att gräva sin egen grop.

Titta så roligt! Hundra djupa gropar och solen värmer skönt trots att jag bara bär linne, -vilken lyx! Dessutom har jag och prinsessan hunnit baka toscakladdkaka till kaffet. Inte så dåhåhåhåligt.

 

Om ett övertrött barn i arla morgonstund.

God morgooon! Fånga dagen! Ja, riktigt såhär tidigt tänkte jag inte stiga upp. När min telefon ringde klockan 06 hade Emanuel (som sovit över hos en kompis) varit vaken i tre timmar... Han hade sovit ända från 00-03. Jag lider verkligen med den mycket trötta mamma som ringde och bad mig hämta. 

Ja, med många sovmorgnar i bagaget var det väl inte mer än rätt att jag fick stiga upp tidigt en gång. Så nu har jag tvångsnattat detta barn medan övriga två fortfarande (som tur är) sover. Själv blir det ett tiotal koppar kaffe i morgonsolen och en kort cykeltur. Därefter att börja gräva hål till gjutning av en ny altan på baksidan och sedan, när solen kommit till framsidan, ett lager täckfärg på altanräcket. Magisk plan!

Kompledig i kväll = snart helg!

torsdag, maj 5

Om fotbollspremiär med två tänder mindre.

I går var Arvid på sitt livs första fotbollsträning! Jag hade kvällsproduktion och kunde tyvärr inte vara där men han hade varit jätteduktig och framförallt stolt med två tappade framtänder.

I eftermiddag åker Danne till Norge. Därmed akutbesöker vi gammelmormor för att inte dö av dåligt samvete över att vi hälsar på alldeles för sällan. Sedan hoppas vi på lite lugn och ro i solen innan Dannes flyg går & mitt produktionspass börjar. Alla önskar trevlig helg men jag ba; Luuuugn, det är länge kvar. Tyvärr.

onsdag, maj 4

Om may the fourth... be with you.

Ingen dålig dag! Sisådär 20 grader, t-shirtväder och nya ribborna på altanen blev färdiga. Så  H I M L A  fint! Nu kvällsproduktion och enorm avundsjuka gentemot alla gin & tonic och tända grillar. Inte bitter. Alls. Grin, grin.
 

tisdag, maj 3

Om solskensdagar på cykeln.

Vilka dagar vi har haft! Valborg firade vi hos frun. Där roddade hon grillen inför en väldigt delikat middag medan vi lapade sol och kände lugnet. Mycket angenämt och en toktrevlig kväll såklart! ;)

På söndagen började en ny turfrunda. Den här gången tävlar vi på jobbet och passande nog samtidigt som cykelkampen dragit igång. Jag cyklar mer än någonsin och har hittills bara varit nära döden en gång.

Kid har åkt till sin far och jag jobbar eftermiddag hela veckan. Med andra ord; massvis av turftid i solskenet. I dag ska jag även inhandla fotbollsutrustning! Kid har bestämt sig för att börja i IFK Umeås P08-lag och jag är typ ungefär hur taggad som helst.

Nu ska jag fånga dagen!

onsdag, april 27

Om hatkärlek & en halvkrasslig pärla.

Hatkärleken till detta berg är enorm MEN nu är årets första tur till toppen avklarad. Spyfärdig och med blodsmak i munnen var jag starkare än någonsin efteråt. High five ba BAM! Peppen alltså!

Nu ska jag tråda ett kilo pulled chicken och kasta mig i säng. Danne la sig tidigt för att orka med en hel dags turf. Jag måste nog lämna in cykeln på service och ägna lite tid på gymmet i stället. På söndag börjar jobbets turf-tävling men cykeln har krämpor och jag likaså ;).

God natt & låt träningsvärken börja!

 

Om tiden som försvann.

Jaha, då blev det bloggpaus igen. Bara för att jag typ cyklat dygnet runt, haft kvällsproduktion och försökt sova åtminstone 6 timmar mellan zonerna. Fullt normalt att stå uppe på en dikeskant och överblicka IKEA medan man väntar på rösten som säger Zone taken! Lika normalt att cykla till och från jobbet i en decimeter snömodd. Höll på att stryka med på kuppen.

Nu är det mammavecka. Danne har köpt ett nytt brädspel som ska spelas, vi har fått en svindyr offert på fönsterbyte och Kid har en lös tand. Jag är mest bara trött i dag med träningen kvar på agendan. Kan bli några zoner innan mitt god natt men först en omgång Machi Koro!

På återseende!