måndag, februari 8

Matcha Mera!

Jag älskar töntiga färgmatchningar och jag vet inte hur många gånger jag har förbannat det faktum att mina postala arbetsbrallor är mörkblå, hur fan matchar man det med svart? Nejdu, marinblått och svart är inte acceptabelt utan snarare en nödlösning när man bara hittar svarta tischor i garderoben.

Några som inte matchar varandra när det är dags att ta kort är jag och Arvid. Går jag åt höger så tar han vänster och så vidare. Bilden ovan är från kvällens försök att, med självutlösaren, fånga oss båda på en charmig mor och son-bild som vi kan spara och minnas för livet. Istället kommer vi ihåg måndagen den åttonde februari som dagen då jag fångade mig själv på hallgovet i en mindre smickrande position.

Om Kreativa Vera.

Ungefär en gång i timmen tänker jag att jag skulle ha haft saker, saker som ännu inte finns. Jag har alltid ett gäng idéer men saknar helt den där egenskapen att ta-tag-i-saken. Jag är inte kreativ för fem öre men det är tur att det finns andra som är det. Vera tänkte till exempel en dag att hon ville ha en mössa med ett litet hål i så att hon kunde sticka ut hästsvansen. Lite senare stickade hon sig en... eller två, tre, fyra, jag vet inte. En sak som vi dock har gemensamt är att vi tenderar att glömma saker hos varandra och andra och det är jag glad för idag.

Vera är min bästa vän och jag har känt henne i sisådär 120 år men jag slutar aldrig att förundras och imponeras över allt hon hittar på:

Man fikar väl frukost?

Bland det bästa med att vara nattarbetare är att man har så fantastiskt bra matvanor. Det är nemas problemas inga problem att trycka i sig ett gäng kanelbullar klockan 06 på morgonen och att äta hotellfrukost efter ett arbetspass är en ljuvare måltid än självaste julbordet på julafton.

Idag har dagmammorna planeringsdag så Arvid får hänga med sin superpigga morsa som har jobbat hela natten och som inte alls har svarta ringar under ögonen. För att hålla sockret uppe (ja, vi skyller på det, jag är inte alls sugen) så startar jag dagen med kanelbullar och mjölk och eftersom att jag ska hålla mig vaken till klockan 15 så lär resten av dagen gå i samma hälsosamma spår...

Ps. Jag tar en fluortablett efteråt Ds.

söndag, februari 7

Om fluortabletter.

När jag var liten och åt fluortabletter så smakade minsann tabletterna typ fluor och mint. Det fanns en enda smak och den fick man fint nöja sig med. Efter senaste tandläkarbesöket promenerade jag in på apoteket för att införskaffa en ny burk och då fanns det (givetvis till min stora förtjusning) alla möjliga smaker; mint, citron, svartvinbär, banan, lakrits och hallon.

Det var inte alltid bättre förr och nu finns det inga ursäkter till att inte ta sig ett litet piller efter maten.

Mobilblogg.

Det ska börjas i tid! Hos Veronika och Emil får man testa nya grejer, som att dricka grapefruktsjuice och spela på riktigt piano.

Rödvinets återkomst.

Vi drack ett Riojavin till maten igår som vi hade fått av Mats föräldrar. Det var så gott att jag bjöd Mats på ett enda glas och drack upp resten av flaskan själv. Jag som hade fått för mig att mina rödvinsdagar var över är nu tillbaka i gamet igen, allt tack vare Marqués de Arienzo. Nu saknas bara ett gäng snygga rödvinsglas och efter att ha druckit en hel del vin hos mina vänner (endast i researchsyfte givetvis) så har jag kommit fram till att det smakar bäst hemma hos Karin och hennes iittalaglas.

Äntligen är det dags för en ny kategori; önskelista 2010!

Kiss-bajs-spya-slem-och-snor-garanti.

Vi har bajssmet i soffan.

Är det skäl nog att köpa en ny? Kan man få en ny? Var är den där kiss-bajs-spya-slem-och-snor-garantin som man borde bli erbjuden när man får barn?

...och kom nu inte med någon kommentar om att man ska ha skinnsoffa när man har småbarn. Ni vet att jag avskyr skinnsoffor. Hur dom pruttar när man rör sig, hur man fastnar när man är halvnaken och så har vi det där fruktansvärda ljudet när någon drar en nagel mot skinnet.

lördag, februari 6

Melodifestival 2010, deltävling I.

Jag älskar recensioner av allt möjligt och whattheheck, jag kan ju inte vara sämre än att göra en egen liten sammanfattning av mina första tankar om kvällens spektakel. Till att börja med måste jag erkänna att det var lite svårt att hålla uppe koncentrationen då läckerbiten Mitt i naturen-Martin dök upp skäggig och grann i rutan mest hela tiden. Att Dolph var behållningen och det som räddade kvällen är ett som är säkert, men artisterna då?

1, Unstoppable - Ola

Tråkigt från början till slut men frisyren var viktig för Ola och vad jag kunde se så hade han sannerligen vinden i ryggen.

2. A Place To Stay - Jenny Silver
Kan ha varit det sämsta bidraget någonsin eller var Molle sämre?

3. You're Making Me Hot-Hot-Hot - Linda Pritchard
Flashback! Helt plötsligt befann jag mig i baren till det Beach and Boogie-hotell (!) där jag och mina tjejpolare bodde när vi var i Bulgarien för 10 år sedan. Ni vet den där baren där alla prostituerade dansade helläcker aerobics (iförda tubtopp och cykelbyxor) och väntade på svenska ensamma män...?

4. Road Salt - Pain Of Salvation
Ursäkta, jag somnade. Var det ens en låt? Jag trodde nämligen att det var pausmusik. Att vägsalt är ett elände för många är ingen nyhet utan snarare ett allmänt känt helvete. Den här låten hade med andra ord inga förutsättningar ens från början. Såg ni lill-indianen med dreads som stod hukad på scenen utan att ens få resa sig upp? Vi frågar oss; vad gjorde bandet där?

5.The Saviour - Anders Ekborg
Karln kan gala men han har minsann hamnat på fel scen. Dramaten ligger söderut har jag hört. Alla andra hade dessutom unga dansare men denne herre fick nöja sig med lite äldre kvinnor, troligtvis för att slippa eftersnacket om att vara en sexistisk jäkel.

6. I Did It For Love - Jessica Andersson
Ånej, en ballad till? Gääääsp.

7. Singel - Frispråkarn
Okej. Du jobbar på SIBA och du är singel. I get it.

8. Keep On Walking - Salem Al Fakir
Salem hade kunnat komma med världens sämsta låt och jag hade ändå röstat. Jaja, jag är kanske lite kär i underbarnet och har varit så ända sedan 'This Is Who I Am' släpptes och jag såg honom, helt ensam, på en fantastisk Umeå Open-konsert 2007. Är man musikaliskt multikompetent samt skriver både text och musik till sitt eget bidrag så är man tametusan unik inom detta sammanhang och det bör väl ändå belönas i en melodifestival?

Boxercise. -Check!

Då var boxercisepasset över och jag konstaterar att jag aldrig kommer att träna i ljusgrå byxor och rosa topp någon fler gång. Medan Helena oroade sig över att jag skulle börja stjärtsvettas och få mörka fläckar på brallorna så var jag fullt upptagen med att försöka dölja ett mindre smickrade men väldigt uppenbart vårtres.

Jag drog ner byxorna så långt jag bara kunde för att inte råka ut för något så förskräckligt som en kameltå men detta lämnade mig bara jävligt utblottad med stora kärlekshandtag och hängigt arsle. Herregud vad jag inte är fast och fin vid den unga åldern av 27. När jag slog på säcken dallrade gäddhänget så mycket att till och med Melodifestivaldeltagarna i Övik blev sjösjuka.

Passet var, precis som för 10 år sedan, asjobbigt och lätt militäriskt med visselpipa och tidtagarur men med med Helena vid min sida var det även ren och skär glädje. Ända tills dess att hon tappade mig i backen under någon hiskelig skottkärreövning. Nej, nu tog jag i. Det var en njutning även när knäskålen krossades mot betonggolvet ;).

Vi lovade varandra att göra det till en tradition men morgondagens träningsvärk kommer eventuellt att vilja annat.

Mobilblogg.

Är det något som hårdrockslitteratur har gemensamt så är det att ingen orkar korrekturläsa böckerna när de är färdiga. Slash är inget undantag och jag stör mig otroligt mycket på alla felstavningar och direktöversättningar från engelska till svenska. Man skulle kunna tro att Google Translate har ett stort finger med i spelet.

Mats har för övrigt tagit över datorn och det stressar upp mig en aning. Som straff mobilbloggar jag från hans mobil och som ni kan se har jag grå mjukisbyxor idag. Vad gör man inte för att komma i stämning och passa in när man ska boxas med Sköna Helena?

fredag, februari 5

TV-tips, eller...?

Ikväll klockan 00:15 kan man se 'Lida' på trean och den är ju bara för smaskig. På tal om smaskigheter så visar Canal+ Action en halvtimme senare filmen 'Oops!... Nu gick det igen' och den verkar verkligen smaskig. Hör här: "Se svenska porrdrottningen Nora Nord som hårdhänt polis! Med laddad pistol och handbojor tar hon buset på bar gärning - och visst är hon uppfinningsrik med batongen."

Herrejävlar vilken fredagkväll vi har framför oss!

Jag har ett pepp!

Idag är det, som ni kan se, bara glada (kanske något ansträngda, eh...) miner här på Öbacka. Dagen bjuder på fyra timmars rotfyllning i tandläkarstolen och efter det arbetsplatsträff på jobbet och som avslutning på en sagolik dag sorterar jag breven ni stoppar på lådan.

Mats tog på sig min mössa när han åkte till jobbet så nu är jag iförd något som får mig att likna en svamp med paljetter på. En petitess när kaffet smakar gott trots att det kallnat och snusen smakar bättre. Jeansen sitter dessutom som ett halvkallt andra skinn eftersom att dom inte hunnit torka när jag klädde på mig.

En bra dag alltså trots att jag har råttfärgad utväxt och använde fel sminkpensel när jag sminkade mig vilket lämnade hela ögonlocket svart.

Jag har ett pepp!

torsdag, februari 4

SLÄKTNYTT!

Wolfman Jack verkar ha svårt för att behålla sina trummisar men vi får hålla tummarna för att det går bättre denna gång. Jag önskar storkusin Uffe ett STORT lycka till! :)

Läs mer [här].

Vår älskade Kaje.

I månader har jag våndats inför den här dagen men när den idag infann sig var jag ändå helt oförberedd. Att bli påmind lämnar mig med en ihållande andnöd och tankar om att tiden inte alls läker alla sår. Sorgen består över en vän vi förlorade alldeles för tidigt men [vi minns vår Eric] och skänker idag en gåva till Cancerfonden.

Anonymt deluxe.

Kolla in kommentarerna till det [här] inlägget.