Tvåtusenåtta föddes världens mest nyfikne pojke. Två sekunder gammal och redan vidöppna ögon. En konstnärlig pappa och en inte-så-mycket-talang-alls till mamma blev världens finaste Arvid.
En blond 'sörakus' utan dess like som vet precis vad han vill och när han vill göra det. Ärvd, väl förvaltad charm och envishet blev en lyckad kombination.
När kärleken inte räckte till flyttade mamman och pappan isär och Lil'kid hamnade mittemellan. Sorgligt att vara förälder och inse att man misslyckats men jag kan alltid titta ner på två små blå och konstatera att:
Fan, det här gjorde vi i alla fall jävligt bra!
